Garanterat restvärde

Det restvärde som används vid beräkningen av leasingkostnaden är kalkylerat och behöver inte motsvara bilens faktiska värde vid avtalsperiodens slut. Något som kan bli dyrt för leasetagaren, men det finns ett sätt att redan vid avtalets tecknande veta den totala kostnaden för bilinnehavet över avtalsperioden. Genom ett garanterat restvärde kan leasetagaren minimera den ekonomiska risken med leasing. Det gäller särskilt för större vagnparker. Garanterat restvärde innebär att leasegivaren förbinder sig att köpa bilen vid avtalstidens slut till ett i förväg överenskommet pris, oftast angivet i procent av bilens bruttopris. Det garanterade värdet är att jämföra med en säljoption för kunden riktad mot bilhandeln, där kunden har rätt att sälja bilen till bilhandlaren, som alltså är tvingad att köpa in bilen för det garanterade värdet. Kundföretaget kan välja att utnyttja sin option eller sälja till någon annan köpare som är beredd att betala ett högre pris. Allt fler bilhandlare har valt att erbjuda garanterade värden endast i kombination med att kunden köper en ny bil. Här finns en risk att en eventuell förlust som bilhandlaren gör på det garanterade restvärdet tas igen vid köpet av en ny bil. Konsekvensen kan bli att garantin inte har något direkt värde. En variant är att bilhandlaren garanterat ett restvärde som motsvarar bilens pris i den så kallade Gröna listan, när leasingtiden är slut. Det är tveksamt är om det verkligen kan kallas garanterat restvärde, snarare handlar det om försäkran om återköp. Restvärdet anges oftast i procent av nypriset, vilket gör att värdeminskningen för en dyrare bil kan vara större även om restvärdet är högre än för en billigare bil. Restvärdet bör beräknas utifrån listpris, dvs före vagnparksrabatt. Vid rabatter på 8-9 procent varierar restvärdet med ungefär hälften av detta, beroende på om det baseras på list- eller nettopriset. Det garanterade restvärdet brukar ligga i storleksordningen 40-60 procent efter 36 månader.